Boken utspelar sig på en öde ö någonstans i västindien.
Huvudpersonerna är Fredag och Robinson. Robinson beskrivs vara i sin ungdoms år i början av boken. Men eftersom han blev kvar på ön väldigt länge är han gammal man I slutet av boken. Han beskrivs vara en bortskämd pojke eftersom hans andra bröder dog I tidig ålder. Han bryr sig inte så mycket om skolan I sina unga år vilket han ångrar när han blivit instängd på ön.
Fredag beskrivs som en svarthyad/mörkhyad ung man som först är rädd för Robinson eftersom han anser att han är väldigt konstig. Det har säkert och göra att dom kommer från helt olika delar av världen och har helt annan kultur och religion. Som exempel på deras olikheter är ju förstås hudfärgen men en annan stor förändring är att Robinson har kläder på sig och det har inte Fredag. Hans kultur äter människokött och Robinson säger till Fredag att det är fel.
Jag tycker att boken är välskriven men jag tycker språket I det är svårt. Många svåra ord dyker upp I boken och jag tycker språket är gammalmodigt. Till exempel nämner dom ord som batater. Fredags dialekt kan vara svår och förstå också. Han hoppar över ord I meningar ex: “Fredag väldig glad eld i strand.” Ibland måste man läsa om meningarna för att förstå vad han säger.
Boken tycker jag är intressant hur han bär sig åt att överleva på ön. Han kommer dit tomhänt utan mat och verktyg men han lyckas ändå att bygga en fästning, ett hus, en båt, ett plantage, en ungn inuti grottan som han bodde i först. Han lyckas även göra krukor och mycket annat.
Boken tycker jag är fin för den som läser boken lär sig att man inte ska vara för girig och ta vara och vara glad för det man har och tänker att andra kan ha det värre. Robinson som var lat och bortskämd i sin ungdom kommer att få gå igenom livets hårda skola. Nu när han kommit till ön kan han inte vara lat och bortskämd för att överleva.
Jag rekommenderar boken till nästan alla åldrar utom dom riktigt små där det kan bli svårt att förstå språket.
Anton Gustafsson, 7B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar