En ö i havet av Annika Thor

En spännande bok som väcker många känslor

Recension av: En ö i havet

Författare: Annika Thor

Utgivningsår: 1996

När jag läste första sidan kändes det som att det skulle bli en ganska långtråkig bok men det ändrade sig fort. Boken handlar om Steffi och hennes lillasyster Nelli är flyktingbarn som var tvungna att fly från Wien under tyskarnas judeförföljelse. Systrarna vet ingenting om vart de ska hamna, de hoppas på att hamna på någon fin semesterort med palmer och fina stränder.

Steffi och Nelli hamnar på en ö i Göteborgs skärgård och det var inte alls vad de hade väntat sig. Där fanns bara massor av sten och hav, fiskebåtar och sjöbodar. Ingen talar deras språk och de får inte bo hos samma familjer heller. Steffi får bo hos tant Märta och Nelli får bo hos tant Alma. Tant Märta är ganska sträng och Steffi tycker inte alls bra om henne. Steffi skriver brev nästan varje kväll till sina föräldrar i sitt lilla rum på övervåningen. Nellis Tant är jätte snäll och hon har redan barn som Nelli brukar leka med och hon bjuder alltid på mjölk och bullar när Steffi är där och hälsar på.

När Steffi och Nelli lär sig prata tillräckligt bra svenska får de börja skolan men ingenting blir bättre för det i alla fall inte för Steffi som blir mobbad för sin brytning men Nelli anpassar sig bättre till hur de lever i landet och blir omtyckt och skaffar sig mycket vänner. Ingen vet hur länge Steffi och Nelli kommer att få stanna på ön, kommer de kanske att få stanna för evigt.

En av de starkaste scenerna i boken var när Steffi fick sitt hår uppbränt av sin klasskompis Sylvia och hon säger att det var Steffis fel. Jag tycker boken var spännande redan från början och jag tror att den passar både killar och tjejer i alla åldrar.

''En ö i havet'' är den första av boken av fyra som handlar om Steffi och Nelli. Den följs av ''Näckrosdammen'', ''Havets djup'' och ''Öppet hav''. TV-serien ''En ö i havet'' - visades i Sveriges Television hösten 2003 - är baserad på de fyra böckerna om Steffi och Nelli. Jag tycker att boken var skrivet på en bok som gjorde den gripande och jag tycken verkligen att den är värd att läsas.

Robert Karlsson

A-6171 – Ett judiskt levnadsöde av Ferenc Göndör

Bok som väcker känslor

”Jag hade alltid vetat att det var skillnad på ”vi” och ”dem”, men jag kunde inte förstå varför jag inte fick leka med flickan på stranden bara för att vi inte hade samma religion”

Boken handlar om den unga juden Ferenc Göndors levnadsöde före, under, och efter andra världskriget. Han berättar också om hatet mot judarna och om livet i koncentrationslägren.

Den 18 april 1928 föddes Gisella och Lajos efterlängtade gossebarn, Ferenc. Detta skulle självklart firas. Stora långbord ställdes ut i den vackra och grönskade trädgården. Alla som ville fick komma.

Ferencs tidiga barndomsår var lyckliga. Den person som stod han närmast var ”Fräulin”, familjen Göndörs barnsköterska. Fräulin talade tyska, därför blev det Ferencs förstaspråk.

En septemberdag år 1939 när Ferenc var hemma hos hans vän Pista Grun, så hörde de på radion att tyska trupper hade marscherat in i Polen. Andra världskriget hade börjat.

Det dröjde dock fyra år innan andra världskriget verkligen började märkas av. I affärer sattes de upp skyltar med ” Tillträde förbjudet för hundar och judar”. Flera av familjen Göndörs vänner som tidigare inte hade varit antisemiter hade börjat ta avstånd från allt som hade med judar att göra.

Den 19 mars 1944 marscherade tyskarna in i Ungern. Då kom lagen om att alla judar var tvungna att han en sexuddig gul stjärna på ytterkläderna.

Deportationen

”På gatan som gick förbi vårt hus såg vi grupper av judar och gamla vänner marschera förbi med små knyten och paket. De bevakades av ungersk polis, och vi visste att det snart skulle vara vår tur”.

Det var några dagar efter påsk och Ferenc längtade otroligt mycket efter att få gå till skolan och träffa sina kompisar. När han sprang till dörren stoppades han av en man med gevär som stod i dörröppningen. Mannen berättade att inga judar fick lämna sina hem.

Alla judar fördes i stora vagnar till Auschwitz, där alla blev uppdelade efter hur vidare man kunde jobba eller inte.

I den stora kön in till Auschwitz såg Ferenc sin gamla vän Pista. Pista och Ferenc kom överens om att hålla ihop och jobba hårt. För de lovade ju att om man jobbade hårt så blev man fri (Arbeit macht Frei).

 Redan när de två vännerna kom in i lägret så kände dem den söta, kväljande lukten. Var ifrån kom den?  Oron för att han aldrig skulle få träffa sin familj igen var stor. Han hade ju hört rykten om att människor som blev bortförda kom aldrig tillbaka.

Förhållandena på Auschwitz var hemska. Sjukdomar härjade vilt och alla var utmärglade. Vakterna hade inga problem med att misshandla fångar till döden, om dem inte gjorde som dem blev tillsagda.

Efter ett tag blev alla förflyttade till Swietochlowice, som också tillhörde Auschwitzadministrationen. Det var liksom Auschwitz omgärdat av taggtrådsstängsel, soldater, strålkastare och vakttorn.

Hösten blev vinter och många dog av hunger eller köld. Vissa livades upp efter rykten om att tyskarna höll på att förlora kriget.

Dessa rykten spädes på den morgonen när fångarna fick order om att alla skulle evakueras. Fienden var nära.

Alla marscherade ut och Ferenc förstod att detta skulle bli en svår marsch. När dem kom upp på en kulle så började marken skaka och hela lägret exploderade.

Alla jublade, skulle detta bli slutet på all eländighet? Nej, det skulle bli början på något ännu värre.

Jag har läst ”Ett judiskt levnadsöde” av Ferenc Göndör. Jag har inget naturligt intresse för att läsa, men den här boken fängslade mig totalt, därför att man får en stor insikt i om hur det hade varit att uppleva nazismen när den var som värst. Har man inte varit speciellt insatt i hur levnadsförhållandena var under andra världskriget så blir man chockad när man läser den här boken.

Jag kan helt ärligt säga att min syn på koncentrationsläger osv, är annorlunda. Boken väckte en sympati hos mig för alla som dog under dessa hemska förhållanden i koncentrationslägren.

Jag rekommenderar den här boken starkt. Därför att det verkligen är en bra bok, och att få en insikt i hur judarna behandlades är verkligen lärorikt.

Av Sara Jörnbrand

Vi var med av Hans Peter Richter

Mina tankar flödande när jag skulle välja en bok om andra världskriget. Jag ville hitta en bok där man skulle få ett nytt perspektiv på kriget. Jag hittade denna bok, skriven av en författare vid namn Hans Peter Richter som har släppt tre böcker  som heter Friedrich, The Time Of The Young Soldiers samt boken jag lånade som hette Vi Var Med.

Jag var faktiskt lite förväntansfull när jag började vända på det första bladet. De första tio sidorna gick. Sedan hade jag plötsligt läst fyrtio sidor, utan att ens varken förstått vad den handlade om eller vart den utspelade sig. Med lite besvikelse läste jag vidare i hopp om att boken skulle börja leverera lite händelser som skulle kunna sätta lite fart på boken.

Boken handlade om tre kompisar som hette Hans, Heinz och Günther. De tre kompisarna växte upp under hitlerregimens tid. De tre kompisarna gick i tidig ålder med i jungvolk och senare Hitlerjugend och armén. Man för följa deras ungdomsliv i armén och läsa om hur kriget påverkar och avtrubbar människor.

Boken gav mig tyvärr inte det jag hoppades på. Den hade fullproppat med onödig information och gav mig inte det där nya perspektivet som jag letade efter. Det kom ibland något spännande där man fick lite förväntningar, men det kunde inte hålla i sig tyvärr. Jag kanske inte var tillräckligt mogen för att förstå det bra i boken, men för mig var det bara fullproppat med onödig information som enligt mig inte handlade vidare mycket om bokens handling. Jag rekommenderar därför inte denna bok.

Av Jonatan Gabrielsson

God natt Mr Tom av Michelle Magorian

Godnatt Mr Tom

När jag såg denna bok i biblioteket så såg omslaget direkt ganska tråkigt ut och jag trodde inte alls att det skulle bli den boken jag till slut skulle välja att läsa. När jag sedan läste på baksidan ökade intresset dramatiskt! Det räckte att jag läste några rader och jag förstod med en gång att denna bok var något för mig, att jag verkligen skulle fastna.

      Boken handlar om en pojke vid namn William Beech som hela sitt liv bott i storstaden, London, med sin mamma. William blir en dag tvungen att evakueras till landsbygden på grund av oroligheter i kriget. Han blir placerad hos en gammal man vars namn är Tom som mist både sin fru och sitt barn och efter det isolerat sig från människor och det sociala livet helt. Tom och William fattar tycke för varandra och bandet mellan dem växer sig starkt. William skaffar sig nya vänner i byn och hittar flera intressen att fördriva sin tid med.

       En dag anländer ett brev hem till Tom som är postat från Williams mamma. I brevet står det att Williams mamma har blivit sjuk och att hon vill att han ska återvända hem igen. William gör som hans mamma skrivit men när han kommer fram till London blir vistelsen allt annat än trevlig. Hans mamma gör någonting mot sitt barn som är helt ofattbart att en person någonsin skulle kunna göra. När han sedan återvänder till landsbygden igen så sker en ytterligare otäck händelse, en händelse som skulle ge William men för livet.

      Godnatt Mr Tom visar hur komplicerat ett liv för en liten pojke kan vara, hur svårt det faktiskt kan vara att växa upp. Oavsett var du föds på jorden så kommer det alltid finnas problem, problem att behöva kämpa emot. Boken är skriven ur en historisk synvinkel. Den berättar om hur människor levde då och hur de behövde behandla problemen just under den tiden, tiden under andra världskriget. Jag tycker att man kan relatera och förstå att alla olika människor kan må dåligt, ha en annorlunda vardag eller ett kanske till och med ett farligt liv oavsett vilken tid vi lever i. Boken utstrålar och visar att ungdomar ibland måste tänka om och förstå att världen inte är så stor som man tror, det finns människor som lider i vårt samhälle och det är vår plikt att hjälpa dem.

      Denna fina berättelse bjöd på många känslor, känslor som jag knappt visste fanns inom mig, känslor som berättelsen förmedlade med en sådan kraft att jag ibland inte kunde hålla mig från gråt. Boken gav mig nya värderingar, ny kraft och förståelse för omvärlden. Den gjorde så att jag kunde känna mig stolt och tacksam över det jag har, att förstå att andra människor har det oerhört mycket värre än vad jag har det. Tänk att en åttaårig liten pojke kan förändras till en helt ny person bara på grund av en ny miljö och nya människor runt omkring sig, tänk att en liten pojke faktiskt kan utvecklas så pass snabbt bara med hjälp av några få människor som faktiskt bryr sig om honom, som tar hand om honom på riktigt.

      Boken var fantastiskt måste jag säga, så genomtänkt, så rätt. Sättet författaren skriver på är välformulerat och lättförståeligt vilket gör att nästan alla kan läsa och ta till sig den här berättelsen. Michelle Magorian har lyckats skriva en bok med så mycket känslor så att hela berättelsen svämmar över av intryck. Enligt mig borde alla ungdomar läsa God natt Mr Tom eftersom det är en berättelse som visar känslor för alla, känslor som kan placeras i vilken människas huvud som helst. Man blir berörd av denna berättelse, man lär sig om livet och hur mycket det bör ta varas på.

Av: Nora Bohlin

En ö i havet av Annika Thor

Vid världens ände

Titel: En ö i havet

Skriven av: Annika Thor

Huvudpersoner: Stephanie ”Steffi” Steiner och Eleonore ”Nelli” Steiner

Utgivningsår: 1996

Första boken av fyra i en serie

Med lite tveksamhet för hur en bok som är skriven ur 1940-talets perspektiv valde jag ”En ö i havet” av Annika Thor som handlar om två judiska systrar som kommer till ett helt främmande land, får lära sig ett nytt språk och börja ny skola.

Redan efter en sida är jag fast i boken och vill inget annat än att fortsätta läsa.

Den här boken handlar om systrarna Steffi och Nelli som flyr från Österrike till Sverige när kriget bryter ut i Europa. Den äldre systern Steffi har berättat för sin lillasyster Nelli att det kommer vara så fint och bra när de kommer fram men det blir inte riktigt som de har tänkt sig.

Väl framme på ön utanför Göteborg blir de placerade i varsina familjer och Steffi måste snabbt lära sig att ta ansvar för sig själv men också för Nelli som längtar mycket efter deras föräldrar och deras vänner där hemma.

Systrarna får uppleva många känslor under den första tiden på ön så som hat, sorg, glädje och oro för allt som händer där hemma med deras familj och vänner.

De kan ingen svenska alls och de som dem bor hos kan ingen tyska så deras eget teckenspråk är det enda kommunikationssättet, fast både Steffi och Nelli lär sig det svenska språket relativt snabbt och får snart börja i skolan med de andra barnen.

Nelli anpassar sig snabbt till det nya livet medan Steffi har det svårare, det blir inte lättare när det börjar i skolan och hon har väldigt svårt att skaffa sig vänner, Nelli däremot får flera nya vänner väldigt fort som hon leker med om dagarna.

Steffi hittar på väldigt mycket olika saker som kanske inte är så smarta och genomtänkta och hamnar i konstiga situationer som får tråkiga konsekvenser.

Skolan blir snabbt en viktig del i Steffis liv eftersom hon vill bli läkare precis som sin pappa, men när Tant Märta som hon bor hos säger att hon inte får fortsätta i läroverket i Göteborg för att det är för dyrt blir hon väldigt ledsen.

Till sommaren kommer det ut gäster till ön som ska bo i Tant Märtas hus så de får flytta ner i källaren, under sommaren blir Steffi bättre vän med en tjej som heter Vera.

I den här boken tror jag att författaren vill att man ska förstå hur det faktiskt var och att man inte ska ta allt för givet, även om livet verkar gå som på en räls en dag betyder inte det att allt helt plötsligt inte kan förändras och att man kanske behöver flytta till ett helt nytt ställe eller land precis som systrarna i boken och starta ett nytt liv med nya vänner, ny kultur och ett annat sätt att leva. Boken beskriver hur det känns att vara annorlunda och att vara en flykting, även om jag själv inte har upplevt det som dem har upplevt kan jag tänka mig hur det skulle kännas att helt plötsligt bara ge upp allt och sticka iväg.

Jag tycker att boken är väldigt trovärdig eftersom man får läsa mesta dels utifrån Steffis perspektiv och hon berättar väldigt mycket om hur hon känner vilket gör att man kan sätta sig in mer i hur hon har det.

Eftersom detta var första boken i en serie vet jag ju inte riktigt vad som kommer att hända men jag tror att de följande böckerna är precis lika bra som den här var.

Boken är skriven på ett väldigt bra sätt där jag tycker att man förstår bra vad det är hon vill få fram med det hon skriver och jag fick en ny uppfattning om hur Sverige var påverkade av det som hände även om vi inte var med i kriget. Jag tycker att boken som helhet var väldig bra och det är absolut en av de bästa böckerna jag hat läst och jag rekommenderar den till ungdomar i min ålder.

Boken får fem av fem stjärnor            

Av Sandra Eriksson 9B

Ön i fågelgatan av Uri Orlev

Titel: Ön i fågelgatan.
Författare: Uri Orlev.
Utgivningsår: 1981.
Översättning: Carla

Lite om författaren: 

Uri Orlev är född den 24:e februari 1931 i Warszawa, Polen.
Historien han har skrivit är en slags självbiografi. Alex och Uris historier är inte riktigt likadana men boken Ön i fågelgatan är baserad på Uris verkliga historia. Han levde också i ghettot i Polen under andra världskriget och hade genom sin kamp om att överleva lika stor tur som Aleks.
       Uri Orlev skriver om de ljusa sidorna, även om ämnet är mycket allvarligt och hemskt.
- Man får alltid se det komiska i tillvaron, det får man inte glömma. Vi skrattade också i koncentrationslägret i Bergen-Belsen’’ säger Uri.
Allt det där som finns hos Aleks, egenskaper och upplevelser är baserat på Uris verkliga liv, ghettots Robinsson Crusoe. Människan är okuvlig.
       Uri har också skrivit fler böcker. Tillexempel Mannen från andra sidan och på flykt. Han har också vunnit två stora priser för sina böcker. H.C. Andersen-medaljen år 1996 och Peter Pans silverstjärna år 2001.

Bokens handling:

Aleks är en 11-årig judisk pojke, som när tyskarna tar över Polen hamnar i det ökända Warzawaghettot. Ständigt avgår transporter bort från ghettot, ingen vet vart de går. När även Aleks pappa och Boruch blir bortförda men Aleks lyckas rymma finns det inget annat val än att gå under jorden. Han gömmer sig i en totalförstörd vindsvåning på Fågelgatan och där blir han lika isolerad som Robinson Crusoe blir på den öde ön. Han får klara sig helt själv och det enda han har till sällskap är den lilla musen Snö. Men han tappar inte hoppet. Han intalar sig själv att hans pappa kommer att komma tillbaka!
       Jag tycker att boken var väldigt bra och över förväntan. Det är nog den första boken jag läst på väldigt länge som faktiskt har berört mig. Det känns så overkligt att något sånt här faktiskt har hänt. För oss är det ”bara” historia. Men för tillexempel Uri Orlev så var det hans uppväxt och verklighet. Det var miljontals Judar som levde hårt under dessa tider. Läser man boken så förstår man verkligen hur dem kände. Aleks i boken levde endå i med bra livsförhållanden om man jämför med stackarna på koncentrationslägren.
      Jag tycker att berättelser som denna är mycket sorgligare än vad någon historia som man hittar på någonsin kan bli. Författaren har skrivit en halvt självbiografisk bok som berör. Jag tycker att Boken var väldigt läsvärd!

Min bedömning av boken:

Jag tycker att det var en väldigt bra bok. Dels för att den är skriven på ett väldigt bra sätt med mycket inlevelse och även för att det finns en utmärkt handling. Det är mycket roligare att läsa om historia på det här sättet än i en historiebok.
      Författaren har lyckats om man kan skriva en bok som för det mesta handlar om en pojke på en takvåning. Det har denna författare gjort, han har skrivit en bra berättelse som man lätt blir fäst vid. Det enda negativa i boken är att han lagt ner lite för lite tid på vissa delar av boken som var dem mest roliga att läsa. De delarna kunde varit lite längre.

Jag ger boken 5/5 smileys J J J J J

Av Linnea 9A

Anne Franks Dagbok

Bok: Anne Franks Dagbok

Författare: Anne Frank

Skriven: 1942- 1944

Denna bok handlar om en trettonårig jude vid namn Anne Frank. Hon har fått flytta till olika länder för att fly undan förföljningen av judar i tyskland när Hitler kom till makten. Hon behöver bo undangömd ovanför ett lager och kontor för att nazisterna inte ska upptäcka henne och hennes familj.

Det blir svårare och svårare att leva för att inte kunna gå ut. Detta tär på familjen och de andra personerna, det blir allt mer och mer konflikter och de börjar gå varandra på nerverna.

Anne är en duktig flicka som innan hon blev tvungen att flytta gjorde bra ifrån sig i skolan och hade flera unga män son beundrare, de tackade inte nej till att följa henne hem efter skolan.

Denna bok är inte skriven på ett speciellt svårt sätt med tanke på att det är en 13:åring som har skrivit den och att det är en dagbok. Det är inget direkt budskap i boken eftersom hon använd det för att skriva ner sina tankar och vad som händer runt henne i denna tid.

Jag tycker personligen väldigt mycket om denna bok eftersom det är en så pass stark berättelse om en ung kvinnlig jude under makten av Hitler.

Denna är mycket bra och värd att läsa för man får en bra insikt av vad som händer under andra världskriget. Att läsa den är rekommenderat.

Av Marcus 9A

Så har jag det nu av Meg Rosoff

Så har jag det nu

Recension av: Så har jag det nu

Författare: Meg Rosoff

När jag läste backsidan av boken så tycker jag att den verkar bra och intressant, inte som andra krigs böcker där Daisy som boken handlar om är utanför kriget och är som en vanlig tonåring.

Daisy är i England hos sina kusiner, som hon aldrig träffat förut över sommaren. Hennes moster åker till Norge för att jobba i några dagar och lämnar barnen ensamma, de bor ute på landet och påverkas inte så mycket av kriget .

 Daisy och hennes kusin Edmund har en intim relation, Edmunds tvilling bror Isaac är en få ordig person och man vet inte mycket om honom, deras lillasyster Piper är ivrig och kärleksful och hon är med Daisy när barnen måste förflyttas. Kusinerna har en bror till som heter Osbert som är äldre.

I början av boken så berättar Daisy att Edmund är 14 år, röker och kör bil medans hon själv är 15år. När hon kommer hem till kusinerna får hon ett varmt välkomnande men hennes moster är inte hemma. Min tolkning är att Daisys moster Penn är en hårt arbetande, ensamstående mamma. Sedan när moster Penn är hemma så säger hon till Daisy att hon liknar sin döda mamma. Några dagar senare så åker moster Penn till Oslo för att arbeta och lämnar barnen ensamma.

 Dagarna flyger förbi och kriget som pågår ute i världen påverkar inte barna till en början. Alla flygplatser och tågstationer är stängda så att moster Penn inte kan komma hem.

 Daisy och Edmund är förälskade och har en intim relation och vänder på dygnet för att ingen ska komma på dom. Folket ute i byn börjar bli oroliga för barnen eftersom att de har varit ensamma ett bra tag nu och kriget gör så att det kommer mat utanför dörren och en doktor kommer hem till dom en dag och frågar om mediciner. En annan dag kommer det män från armen för att kolla hur mycket plats det finns på gården som dom bor på och efter några dagar så kommer det ännu fler från armen och de bosätter sig på gården, efter ett tag så blir de tillsagda att de ska lämna gården och förflyttas till nya hem. Så de packar sina saker och åker med en bil och Daisy och Piper hamnar hos familjen McEvoy.

 Hos familjen har flickorna det bra men kan inte släppa tanken på att bröderna är någon helt annanstans och de vet inte vart. Några dagar senare så får Piper jobb genom att använda deras hund Jet som val hund på ett mejeri. Någon dag senare får också Daisy jobb som fruktplockare.

En dag när de är på väg hem så uppför sig en i bilen dåligt och skriker åt tullvakterna så att en av vakterna sköt mot honom så att hela hans ansikte blev blodigt och förstört. Men Mr McEvoy blir också skuten och dör. Sedan när de kommit hem till familjen McEvoy igen så följer en vän till familjen med in och talar om förlusten. Dagen efter så måste de fly ut på landet till en lada med en massa arme killar. En av killarna hjälper Daisy med en plan att försöka hitta hem igen.

En natt när alla vaknar av skottlossning så känner Daisy att det är dags att utföra planen och tar med sig Piper ut i skogen.

Jag tycker att boken är bra men den var tråkig i mitten och den innehåller många känslor. Boken får i betyg av mej 3 av 5.

Av Sofie 9B

God natt, Maman av Norma Fox Mazer

Titel: God natt, Maman

Originaltitel: Good Night, Maman

Författare: Norma Fox Mazer

Utgivningsår: 2000

Fängslande skildring av en judinnas livsöde

Jag började läsa boken God natt, Maman av Norma Fox Mazer med min fördom om att boken skulle vara ännu en i raden av typiskt sorgliga krigsskildringar, men redan efter de första kapitlen blev jag fängslad av handlingen.

Författarinnan skriver på ett mycket levande sätt om den judiska flickan Karin Levi, som tillsammans med sin mamma och bror tvingas fly undan de tyska nazisterna i andra världskrigets Frankrike. De tvingas bland annat leva i en liten klädkammare med den konstanta lukten av muspiss och ruttna kläder. Men inte ens där är de trygga och måste fly vidare.

Karins fasta punkt i livet är hennes mamma, hennes älskade Maman. Hon har tidigare förlorat sin pappa till nazisterna och hennes farmor som stått henne nära har dött.

Maman blir allvarligt sjuk och under flykten mot friheten tvingas Karin och brodern fortsätta utan henne.

Boken handlar till största delen om Karins omtumlande resa, inte bara i rum, utan även inombords och utanpå.

Kriget tvingar henne att förvandlas från en bekymmerslös storstadsflicka till att snabbt växa upp och försöka skapa sin egen framtid. Resan för att nå friheten, i ett nytt främmande land är lättare att vinna än kampen om att övervinna den stora saknaden efter Maman.

 Mina tårkanaler fylls ständigt när jag tar del av Karins livsöde.

Författarinnan har använt ett enkelt och modernt språk samtidigt som jag känner mig förflyttad 50 år tillbaka i tiden.

 Jag gillar Mazers berättarteknik när hon låter Karin skriva om sin resa i brevform till Maman. Breven är ett smidigt sätt att föra handlingen framåt, och de ger ytterligare en känsla av hur hjälplös och ensam Karin känner sig, när hon delar med sig till Maman av sina tankar och känslor. Att hon skriver i jag-form ökar också min medkänsla för Karin.

Karin är en fiktiv person och hennes livsöde är inte unikt på något vis, hon är bara en av miljontals judar vars liv vändes upp och ner under andra världskriget, men boken känns speciell och lämnar mig inte oberörd. 

Norma Fox Mazers budskap med boken är att ge en fruktansvärd period av världshistorien under andra världskriget ett ansikte.

Jag rekommenderar boken varmt, till alla som vill en fängslande och mer personlig skildring av judarnas situation under andra världskriget.

Av: Aylin

De skeppsbrutnas ö av Lisa Tetzner

En berörande ungdomsbok med många höjdpunkter

Recension av: De skeppsbrutnas ö

Författare: Lisa Tetzner

Utgivningsår: 1985

Genre: En äventyrsroman som är riktad mot en ungdomspublik med lättläst text.

Jag satte mig ner med en ganska negativ inställning eftersom jag sällan gillar att läsa romaner ”Detta kan väl inte va något och ha” tänkte jag. Men det tar jag tillbaka ögonblickligen efter att bara ha läst några kapitel. De skeppsbrutnas ö är en bok som jag utan tvekan kan rekommendera för dem som skulle vilja läsa en spännande och berörande berättelse om de nio olycksdrabbade barnen i den fjärde boken i den fristående serien ”Barnen från 67:an”. Jag har bara läst den fjärde boken men blir nu lite sugen på att läsa de andra tre efter en positivt överraskande läsning.

De mest beskrivna karaktärerna i boken är framför allt Hans som är en rättvis och sympatisk pojke som jag beundrar eftersom han tar ansvaret och tar hand om de yngre och håller ihop gruppen även när det är som jobbigast. Jag tror han känner att han har ett ansvar just därför för att han förutom Bartel är äldst.

Bartel är en puckelryggig pojke som har svårt att anpassa sig i en grupp. Som person är han elak och egoistisk och tänker mest på sig själv. Bartel gör rätt mycket dumma saker i boken, en sak är bland annat att han ska försöka sno vatten ur deras dyrbara vattentunna men när han inte klarar av att stänga kranen för att den har fastnat så springer han bara där ifrån och låter allt det dyrbara vattnet rinna ut. Det är svårt att känna någon som helst sympati för honom i början men efter att man har läst boken kan jag lova att man tar till baka allt dåligt man någon gång har tänkt om honom. Man får nämligen veta att han egentligen inte vill vara så elak som han är och egentligen bara är avundsjuk på Hans och Pascal. Så här lyder Bartels tankar, ”Åh, varför måste jag alltid vara så otäck och elak? Frågade han sig i sitt hjärta. Han skulle mycket hellre vilja var lika vacker, klok och modig och lika bussig som Hans eller lika skicklig och stark som den där franska pojken, den där Pascal som alla såg upp till.”

Pascal är en rödbrun och erfaren pojke från Frankrike som har jobbat en hel del med sin pappa i regnskogen och har en del erfarenheter om uteliv och vildmark. Enligt min uppfattning är han rätt uppfinningsrik och kreativ.

Boken börjar med att en båt med flyktingar på väg mot Bolivia går under i samband med en orkan strax innan andra världskrigets början. Endast 8 barn lyckas rädda sig själva på en öde ö mitt ute i oceanen. De tvingas nu överleva med tunga hjärtan fulla av sorg och med en känsla av att vara övergivna inombords.

Hans försöker styra upp det hela och efter en tids återhämtning ger de sig ut och letar efter föda. Det är ett exotiskt och varmt klimat dom har kommit till och det finns enligt Hans mening säkert en massa farliga djur på ön. Bartel springer i förväg och efter ett tag hör dom ett ljud och skyndar sig dit. Men det deras ögon får betrakta och deras magar får lida åt är den egoistiska pojken Bartel som utan att tänka har proppat i sig alla frukter på ett exotiskt fruktträd. Det första intryckt man får från Bartel är med andra ord rätt dåligt. Men han kommer även att ha en viktig roll framöver lite närmare slutet av boken. Han kommer nämligen att vara med och göra en utav de mest berörande ögonblicket jag någonsin har läst i en bok.

Barnen fortsätter att utforska den täta djungeln och det dröjer inte länge fören Hans får syn på något oväntat som drar till sig hans uppmärksamhet. Det han står och betraktar är en mängd fotspår på marken. Är de ändå inte själva på ön när allt kommer omkring? Är det kanske fler överlevande efter skeppsbrottet? Eller är det kanske till och med så att det kan vara infödingar eller indianer som har gjort avtrycken? Hans måste helt enkelt få veta och sätter av efter fotspåren medan dom andra skyggt skyndar sig tillbaka till stranden.

I slutet av spåren hittar Hans något som på långt håll ser ut som en rödbrun pojke klädd i palmblad. Det visar sig att pojken heter Pascal och att han också är skeppsbruten och den enda överlevande. Jag kan läsa mellan raderna att Pascal är en händig pojke bland annat eftersom han har byggt en egen pilbåge och har med sig en verktygslåda mm. Jag tror också att Hans är tacksam över att han nu inte behöver ta hand om alla dom andra helt på egen hand.

De fortsätter att leva tillsammans på ön som en familj men innerst inne hos dem alla plågas de av den fruktansvärda hemlängtan och den bittra sanningen om att dom kanske aldrig kommer att få träffa sina familjer igen.

Lisa Tetzners budskap som hon vill förmedla tror jag kan vara att ”alla måste hjälpas åt och leva tillsammans om man ska ha en chans att överleva ute i naturen”.

Ett annat budskap kan vara att ”man inte ska döma någon innan man vet om dess bakgrund” då tänker jag på Bartel som inte kan hjälpa att han har en puckel och att han har det svårt.

Ett budskap från Bartels sida kan vara att ”Man kan ändra sin personlighet även om man själv kan tycka att det är för sent för att jag har gjort så mycket dumt i mitt liv” alltså ”alla är värda en andra chans”.

Jag tycker att det är en mycket läsvärd ungdomsbok som man bara inte får missa.

Recension skriven av Jonatan Gunnarsson

Barn 312 av Hans Ulrich Horster

                                 Recension: Barn 312

Titel: Barn 312 (original titel: suchkind 312)

Författare: Hans Ulrich Horster

Utgivningsår: 1955

              

Jag öppnar bokens pärmar med inga större förväntningar. Bokens titel låter spännande det är allt. När jag sedan  läser de första sidorna i Barn 312 slås jag av det gammalmodiga språket. När man läser en mening som ”Men det stora ödesuret tickar obönhörligt vidare, och en dag vaknar vi upp skrämda av dess slag.” blir jag bara trött. Kommer det fortsätta såhär?

Barn 312 är en velig och livlös berättelse om Ursula Gothe som även hon är velig och livlös. Ursula bor med sin barska make Richard och sin lille son Helmut i Linz. Ursula lever i ett olyckligt äktenskap, är förtryckt av sin man och har ett mörkt förflutet. Det var nämligen så att innan kriget bodde Ursula på en liten gård Rodeiken. En dag kom det en ung löjtnant till Rodeiken och vid första ögonkastet var det innerlig kärlek och så småningom blir Ursula gravid. Löjtnanten, som för övrigt hette Achim, blir tvungen att återvända till kriget så han lämnar Ursula och det ofödda barnet med löften om återvändo. Strax efter kommer ett telegram om att Achim Lenau har stupat i kriget. Ursula flyr då med sitt nyfödda barn men på tåget mot en bättre framtid skiljs de åt och Ursula hittar inte barnet igen.

   Så en dag 9 år senare får Ursula en chock. I en tidningsnotis söker Röda korset föräldrarna till barn 312. Ursula känner genast igen barnet och slås av ett kraftigt begär efter sitt förlorade barn Martina, men ska hon våga ringa Röda korset och berätta sanningen? Hela Richards karriär kommer gå i krasch om det kommer fram att hans fru hade något så skamligt som ett utomäktenskapligt barn och dessutom skulle det definitivt göra honom rasande.

   Hon behöver inte fundera på detta speciellt länge för snart står Achim Lenau på hennes tröskel och kärleken blossar genast upp igen. Det visade sig att Achim inte alls stupat utan att det bara hade varit ett falskt rykte. De beslutar sig för att hämta tillbaka sitt barn, Martina utan att Richard, icke ont anande, ska få reda på något. Det blir dock inte så enkelt som de tror. Det är nämligen en hel del andra människor som är ute efter det söta barnet och Richard börjar få onda aningar. Inte nog med detta, är några av de andra som också gjort anspråk på barnet redo att göra vad som helst för att få det lilla barnet. Under tiden som man får följa de hysteriska änkornas kreativa försök att få det lilla söta barnet får man läsa hur Ursula velar mellan Achim och Martina eller Richard och Helmut. Detta tragglas i ca 15 kapitel.  ”Hur ska detta sluta?” Den frågan slutade jag fråga mig efter de fem första velande kapitlen.

    Det som stör mig med boken är när Röda korset kommer hem till Martinas hem där hon bott i ungefär 8 år av sitt nio år långa liv och där hon känner sig trygg och säger ”detta är inte dina riktiga föräldrar så här kan du ju inte bo”. Martina slits sedan från famn till famn mellan ett antal olika människor som gör anspråk på henne och säger sig vara hennes mamma, medans hennes fosterföräldrar och syskon lämnas helt åt sitt öde. Vad Martina själv tycker och tänker får inget som helst utrymme, vilket jag anser att författaren borde tagit med.

  Det som var positivt med boken var att den visade en annan sida av andra världskriget, när allt var över och konsekvenserna redan hunnit ifatt de förfärade människorna som flytt. 

    Boken är skriven ur många olika karaktärers synvinklar. Detta gör ju att man får se en händelse ur flera olika perspektiv men man lär inte ”känna” någon av karaktärerna. Författaren skrapar bara lite på ytan och kommer aldrig in på djupet vilket gör boken väldigt känslokall.

   Dessutom är boken helt urholkad på miljöbeskrivningar. Detta gör den andefattig och fruktansvärt torftig. Det hade gjort så otroligt mycket om författaren bara hade skrivit något litet om miljöerna. Jag tror kanske att denna bok hade passat bättre som en film för att få en bild av hur det ser ut där de lever och vad de har på sig. Dialoger finns det ju så att det räcker till och blir över. Det positiva med den icke existerande miljöbeskrivningen är att man får föreställa sig allt själv.    

     Jag valde boken ”Barn 312” eftersom jag blev rekommenderad att läsa den. Alltså måste det finnas personer som uppskattar denna typ av bok. Jag vet inte riktigt om det är det gamla språket som helt enkelt inte tilltalar mig eller att den är skriven på ett så opersonligt och mekaniskt sätt men när jag stänger bokens pärmar lämnar den mig helt oberörd.

Av: Sara Erkmar 9A

A-6171 – Ett judiskt levnadsöde av Ferenc Göndör

A-6171

(Ett judiskt levnadsöde)

Bokens författare: Ferenc Göndör

Skrevs: 1984

Tryckt: 2004

Det här är en bok baserad på en händelse under andra världskriget. Fernec, hans mor samt syster deporteras från deras lilla hemstad Ujfehértó i Ungern. Deras judiska tro tycks inte passa in under denna tid som är 1940-talet. Judar inom flera av Europas länder skickades till koncentrationsläger där de fick nya identiteter. Mitt i mörka natten skickades judarna med tåg i trånga vagnar till koncentrationslägren. Det är kallt, och det finns både lik som frusit till döds och också lösa ben från kroppar. Ferenc har för första gången i sitt 16 åriga liv lagt märke till hur grym världen är. Han trodde inte sina ögon när han fick se en utsvulten man sitta och äta upp delar av ett lik.

När han senare kommer tillbaka till sin hemstad efter ett år, får han reda på att han är den enda av sin familj som överlevt.

Det känns som om varje ord i boken kan bli det sista som händer. Hur kunde nazisterna vara så grymma? Varför gick deras plan igenom? Hela boken bygger på hur ett judiskt liv var och hur man överlever med ett sådant minne. Jag ger boken 5 av 5 möjliga, eftersom jag levde mig in i varje mening och jag kunde känna hur det var att leva under denna tiden, under min läsning. Att överleva kan inte ha varit lätt. Men också att fly ända från Ungern till Sverige måste vara en bragd på grund av att hela gränser var fyllda med vakter samt minor. Rent praktiskt sett så var det omöjligt att fly. Men ändå lyckas han. Det som fascinerar mig var hans starka vilja att överleva. Han stod hela natten blixtstilla vid ett elektriskt elstängsel. Ett enda steg och han dog. Hur orkade han? Kärlek eller hopp kanske. Att han också vaknade upp mitt i iskalla vintern och såg in i de tomma ögonen från hans bästa vän som nu hade frusit till döds, måste ha varit riktigt hemskt. Ruskigt att han fick se döda kroppar vart han än gick. Han placerades huller om buller i olika baracker under lägertiden och fick hårda uppgifter som tog styggt på kroppen. När han inte lydde fick han smaka piskan. Hur kunde han överleva? Hans tro på frihet kanske. Jag är mycket glad för hans skull samt att jag blir mycket fascinerad över hans sätt att leva och tänka positivt hela tiden även fast det gick så dåligt.

// Ludvig Bennhage 9A

Mannen utan öde av Imre Kertéz

Mannen utan öde? Snarare boken utan öde…

Bokrecension av: Mannen utan öde
Skriven av Nobelpristagaren: Imre Kertéz
Utgivningsår: 1975

Jag får följa med på en resa till och från koncentrationslägret. Det är med en positiv inställning jag tar mig an boken och upptäcker ganska snart att det är en väldigt svårläst bok.

Boken handlar om en judepojke som är ca: 15 år gammal. Han och några kompisar blir arresterade av polisen, utan att det riktigt veta varför. Sedan skickas de iväg, med tåg, utav soldater, och har inte en aning om vad som kommer att hända. De får sedan på tåget reda på att de är på väg till ett koncentrationsläger. De har självklart ingen aning om vad som väntar dem eller vad som kommer ske. De tror att det är som ett vanligt arbetsläger med i alla fall hyfsade förmåner. När de väl kommer fram till koncentrationslägret tar det inte lång tid innan de blir uppdelade och kommer ifrån varandra.  Huvudpersonen får utstå en mängd olika utmaningar, då den största kan vara att försöka att inte svälta ihjäl. I boken får du nästan inte reda på någonting om vad som händer i själva kriget utan allt fokus ligger på lägret. Huvudpersonen, som kommer ifrån Ungern får det svårt med språket, då han är i Tyskland, och inte heller kan prata jiddisch, bollas mellan olika läger som han sedan jämför, och det blir bara sämre och sämre… Risken blir också hela tiden större för honom att dö.

Mina åsikter kring boken är att den helt enkelt inte var bra. Den är skriven på ett väldigt svårläst sett, med långa meningsuppbyggnader och mycket onödiga detaljer. Vilket gör att du verkligen måste läsa koncentrerat för att inte tappa bort själva handlingen. Jag skulle därför inte rekommendera den som en vanlig avslappningsbok, (så länge du inte också är nobelpristagare), utan kanske istället som ett alternativ för sudoku.  Boken har heller inga direkta problem i sig och blir då som en väldigt lång, tråkig, medlidande och detaljrik berättelse på 206 sidor.

Författaren har en liten tanke med sitt budskap med boken, och det är att man ska ha tur att man inte var där och samtidigt att vi lever så pass bra som vi ändå gör, även om det finns många olika platser i världen där det finns folk som lever som de gjorde i koncentrationslägren (med tanke på svält och levnadsstandarder).

Jag skulle inte rekommendera den här boken så länge du inte söker efter ett sömnpiller, eller vill ha en riktig utmaning och tycker om att läsa medlidande berättelser. Skulle du nu alltså söka en bok med spänning, romantik, glädje eller kanske t.o.m. sorg är detta inte en bok för dig.  



 Hugo Månsson

A-6171 – Ett judiskt levnadsöde av Ferenc Göndör

”Gripande sann historia med författaren som huvudperson”

Recension av: A-6171 – Ett judiskt levnadsöde

Författare: Ferenc Göndör

Utgivningsår: 2004

När jag först såg boken och läst om handlingen på baksidan så var inte mina förväntningar av boken speciellt höga och jag var inte helt säker på om denna var speciellt gripande men sedan efter jag läste de första bladen så började jag ändra min uppfattning av berättelsen.

De första sidorna berättade mer om tiden innan andra världskriget och hur det var att vara en

lycklig välmående jude innan utrotningen. Författaren beskriver detaljrikt om sin far och farbror och hur de hade det under den tiden då judarna var välkomna i Europa. Boken handlar naturligtvis om andra världskriget och hur det var för den då unge Ferenc Göndör och judarna, vad de fick uppleva och se och hur det har påverkat deras nutid.

Ferenc berättar om hur det var att jobba som en slav i de tyska koncentrationslägren och man kan leva sig in i hans berättelse och verkligen förstå hur det faktiskt var och kändes då.

Man får en klarare syn på kriget.

Ferenc som var en mycket trogen jude får uppoffra vissa av deras seder för att kunna överleva och klara sig under den svåra tiden.

I boken kommer du även få vara med och uppleva känslan av att skiljas från sina nära och kära och att lämna allt som en gång var en trygg plats som senare kom att bli ett enda stort slagfält.

Något som kan räknas som negativt var att ibland blev det lite väl hastigt mellan raderna, där skulle jag hellre velat ha lite mer detaljer, det har annars författaren lyckats bra med i boken.

Ferenc är ett ganska bortskämt barn men när hans älskade far doktor Göndör, Lajos på ett tragiskt sätt går bort på grund av cancer så får resten av familjen det svårt. Familjen består då bara av deras mor Gisella, syster Kati och han själv. Det blir mycket svårt för modern att försörja familjen själv och då måste Ferenc också hjälpa till på bästa sätt.

När Ferenc sedan, 16 år gammal, blir fånge och får jobba på flera olika koncentrationsläger så får han jobba hårt och lida för att hålla sig själv i livet, vilket blir en mycket svår uppgift, inte bara för han själv, utan också för alla andra tusentals judar som blivit fångar.

Boken gör det lätt för mig att förstå hur det var och det är lätt att leva sig in i texten. Dock tycker jag att det går lite väl fort på sina ställen där författaren gärna kunnat beskriva lite mer i detalj.

Man sätter sig gärna in i berättelsen och den griper tag om en, här visar sig det verkligen hur grymma vi människor kan vara, till ingen nytta.

Jag rekommenderar denna bok till dig som vill läsa en gripande, detaljrik men relativt enkel berättelse om hur det var för judarna under tiden då Nazityskland nästan utrotade hela den judiska religionen.

”Ett judiskt levnadsöde” är en välskriven bok där författaren själv berättar om sina upplevelser.

En bok värd att läsa.

Emma Strand Lundgren 9A

Hemlängtan av Michelle Magorian

Hemlängtan är en bok om en flickas känsla av övergivenhet, ensamhet och desperation. Men det är också en bok om människokärlek och tålamod. Hur länge kan man stå ut med att folk försöker ändra på en? Jag skulle kategorisera den som en del av genren Ungdom & Historia. De engelska förlaget som först gav ut boken heter Harper & Row.

Hemlängtan är den andra publicerade boken av Michelle Magorian, innan det skrev hon boken ”Godnatt Mister Tom” som skrevs år 1981 och är den mest kända boken som hon skrivit. Boken Hemlängtan gavs ut 1984 och som original heter boken ”Back Home”. Michelle har skrivit ytterligare 5 böcker och den sista kom ut år 2008. År 1984 belönades Hemlängtan med priset ”Best book for young adults” av American Library Association. Boken blev senare också en tv-serie som hette just ”Back Home”.

Gick in i boken utan några som helst förhoppningar men boken blev mer och mer fängslande och spännande ju längre jag läste. Virginia Dickinson, även kallad Rusty är tolv år och blev evakuerad till USA precis som många andra brittiska barn under andra världskriget. När hon 5 år senare återvänder till England är kriget slut och hon inte bara äldre, utan hon har nu blivit en livlig och pratsam tjej i färgglada amerikanska kläder med en tydlig amerikansk accent. Hennes föräldrar bestämmer att hon skall gå på internatskola, enbart för tjejer. Väl på skolan blir Rusty retad för allt det hon är som inte de andra eleverna är och hon ligger efter med studierna för att skolan är inte den samma i England som i USA. Hon måste ändå lära sig att anpassa sig efter de andra flickorna och ungefär i samma takt som hon börjar passa in försvinner livsglädjen och gnistan. Rusty längtar tillbaka till sin amerikanska familj och börjar tänka ut hemliga planer för hur hon skall ta sig dit igen.

Boken visar tydligt på att det är ett gammalt krigssamhälle. Många ord som förfallna är med och också uttryck som sprängt. ”De kunde tydligt se att de sprängts bomber vid huset”. En flicka skall vara lugn, inte sprida ljud och man skall alltid tilltala läraren eller lärarinnan med dess efternamn och miss eller mister. Slangord var inte tillåtet att använda.

Författaren Michelle Magorian skriver med mycket flyt och hoppar inte mellan då- och nutid. Man har lätt att dras med in i boken och tänka sig att man själv är en av huvudpersonerna i boken. En mycket välskriven och bra bok. Texten urskiljer känslor på ett vackert sätt och den gör att man kan bli ledsen själv när man läser den. Hon använder enkla meningar, förklarar och det är inte skrivet i talspråk men hon har ändå använt vardagligt språk. Hon är en allvetande berättare som är dold och använder meningar som är skrivna i Erlebte Rede.

Alla Michelle Magorians böcker handlar om unga människor som hamnar i främmande situationer som leder till förändringar i deras liv. Möten mellan människor och anpassning till något annorlunda är bara lite av det man får se i hennes fängslande böcker. I böckerna ser man också vuxna som bär på besvikelser, längtan och drömmar samtidigt som hon skriver med värme och kärlek. Jag tror att hon vill visa att allt inte är en dans på rosor och att man måste kämpa vidare för att det kan få en att växa i sig själv och bli starkare. Det är viktigt att lära känna sig själv och veta vad man vill och våga säga ifrån, våga vara den du är! En stor del i det hon skriver handlar om sorgen att inte kunna säga vad man tycker eller vill. Man har ingen egen vilja utan någon bestämmer allt åt en. Man får ett liv av någon annan som bestämmer som man kanske egentligen inte vill ha, eller vill leva i. Jag rekommenderar alla som får tid över eller bara älskar att läsa att kolla in denna boken. Den är bra och har en egen liten charm jag inte sett i en bok förut samtidigt som den egentligen visar en trasig flicka och hennes liv och historia. Boken är verkligen läsvärd. Det känns som att jag känner flickan och hennes familj och så skall en riktigt bra bok vara! Jag valde boken på grund av rekommendationer av klasskamrater och ja, de hade rätt, det var en fantastisk bok!

Amelie Einarsson 9A

Jag var där av Gudrun Pausewang

En spännande och verklighetsbaserad bok

Recension av:  Jag var där

Författare: Gudrun Pausewang

Utgivningsår: 2005

Boken ”Jag var där” handlar om olika personer som har varit med under andra världskriget. De berättar ur sina perspektiv om hur det var och hur de kände. Boken är verklighetsbaserad och man har lätt för att förstå hur det var, eftersom att medverkarna i boken berättar detaljerat. De berättar på ett fängslande sätt. De flesta berättelserna utspelar sig i de små byarna, där det inte bor många människor. Det är mest kvinnor som berättar om vad de har varit med om.

Det jag gillar med boken är att den är som man tror att den ska vara. De har beskrivit den bra på baksidan. Det som jag inte gillar är att man inte får reda på vad som händer i slutet av berättelserna därför att jag vill veta om det slutar lyckligt eller sorgligt. Jag tycker att de skulle kunna göra berättelserna längre så att man fick veta vad som hände i slutet. Jag brukar inte läsa böcker som är i denna genren så jag trodde först att det inte skulle bli intressant att läsa. Men det var tvärtom. Boken är intresseväckande för att den är verklighetsbaserad. Man kan känna en viss empati, alltså medkänsla för de svaga i boken.. Jag valde boken därför  att omslaget såg intressant ut och när jag läste på baksidan lät den spännande. Jag rekommenderar boken till personer som gillar att få veta om hur andra människor hade det förr i tiden och sådana som gillar spänning. Jag tror att det kan vara bra att läsa sådana här böcker för att då förstår man lättare hur det var. Det jag har lärt mig av boken är att förstå om hur det var under andra världskriget och att böcker om andra världskriget faktiskt kan vara spännande.  

Jag ger boken 4 stjärnor av 5 möjliga, därför att den var mycket intressant men man fick inte veta hur berättelserna slutade.   

Veronica Ahlström 9b