onsdag 18 januari 2012

Hemlängtan av Michelle Magorian


Hemlängtan av Michelle Magorian

Hemlängtan är en bok om en flickas känsla av övergivenhet, ensamhet och desperation. Men det är också en bok om människokärlek och tålamod. Hur länge kan man stå ut med att folk försöker ändra på en? Jag skulle kategorisera den som en del av genren Ungdom & Historia. De engelska förlaget som först gav ut boken heter Harper & Row.
Hemlängtan är den andra publicerade boken av Michelle Magorian, innan det skrev hon boken ”Godnatt Mister Tom” som skrevs år 1981 och är den mest kända boken som hon skrivit. Boken Hemlängtan gavs ut 1984 och som original heter boken ”Back Home”. Michelle har skrivit ytterligare 5 böcker och den sista kom ut år 2008. År 1984 belönades Hemlängtan med priset ”Best book for young adults” av American Library Association. Boken blev senare också en tv-serie som hette just ”Back Home”.
Gick in i boken utan några som helst förhoppningar men boken blev mer och mer fängslande och spännande ju längre jag läste. Virginia Dickinson, även kallad Rusty är tolv år och blev evakuerad till USA precis som många andra brittiska barn under andra världskriget. När hon 5 år senare återvänder till England är kriget slut och hon inte bara äldre, utan hon har nu blivit en livlig och pratsam tjej i färgglada amerikanska kläder med en tydlig amerikansk accent. Hennes föräldrar bestämmer att hon skall gå på internatskola, enbart för tjejer. Väl på skolan blir Rusty retad för allt det hon är som inte de andra eleverna är och hon ligger efter med studierna för att skolan är inte den samma i England som i USA. Hon måste ändå lära sig att anpassa sig efter de andra flickorna och ungefär i samma takt som hon börjar passa in försvinner livsglädjen och gnistan. Rusty längtar tillbaka till sin amerikanska familj och börjar tänka ut hemliga planer för hur hon skall ta sig dit igen.
Boken visar tydligt på att det är ett gammalt krigssamhälle. Många ord som förfallna är med och också uttryck som sprängt. ”De kunde tydligt se att de sprängts bomber vid huset”. En flicka skall vara lugn, inte sprida ljud och man skall alltid tilltala läraren eller lärarinnan med dess efternamn och miss eller mister. Slangord var inte tillåtet att använda.
Författaren Michelle Magorian skriver med mycket flyt och hoppar inte mellan då- och nutid. Man har lätt att dras med in i boken och tänka sig att man själv är en av huvudpersonerna i boken. En mycket välskriven och bra bok. Texten urskiljer känslor på ett vackert sätt och den gör att man kan bli ledsen själv när man läser den. Hon använder enkla meningar, förklarar och det är inte skrivet i talspråk men hon har ändå använt vardagligt språk. Hon är en allvetande berättare som är dold och använder meningar som är skrivna i Erlebte Rede.
Alla Michelle Magorians böcker handlar om unga människor som hamnar i främmande situationer som leder till förändringar i deras liv. Möten mellan människor och anpassning till något annorlunda är bara lite av det man får se i hennes fängslande böcker. I böckerna ser man också vuxna som bär på besvikelser, längtan och drömmar samtidigt som hon skriver med värme och kärlek. Jag tror att hon vill visa att allt inte är en dans på rosor och att man måste kämpa vidare för att det kan få en att växa i sig själv och bli starkare. Det är viktigt att lära känna sig själv och veta vad man vill och våga säga ifrån, våga vara den du är! En stor del i det hon skriver handlar om sorgen att inte kunna säga vad man tycker eller vill. Man har ingen egen vilja utan någon bestämmer allt åt en. Man får ett liv av någon annan som bestämmer som man kanske egentligen inte vill ha, eller vill leva i. Jag rekommenderar alla som får tid över eller bara älskar att läsa att kolla in denna boken. Den är bra och har en egen liten charm jag inte sett i en bok förut samtidigt som den egentligen visar en trasig flicka och hennes liv och historia. Boken är verkligen läsvärd. Det känns som att jag känner flickan och hennes familj och så skall en riktigt bra bok vara! Jag valde boken på grund av rekommendationer av klasskamrater och ja, de hade rätt, det var en fantastisk bok!

Amelie Einarsson 9A

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar