Bok som väcker känslor
”Jag hade alltid vetat att det var skillnad på ”vi” och ”dem”, men jag kunde inte förstå varför jag inte fick leka med flickan på stranden bara för att vi inte hade samma religion”
Boken handlar om den unga juden Ferenc Göndors levnadsöde före, under, och efter andra världskriget. Han berättar också om hatet mot judarna och om livet i koncentrationslägren.
Den 18 april 1928 föddes Gisella och Lajos efterlängtade gossebarn, Ferenc. Detta skulle självklart firas. Stora långbord ställdes ut i den vackra och grönskade trädgården. Alla som ville fick komma.
Ferencs tidiga barndomsår var lyckliga. Den person som stod han närmast var ”Fräulin”, familjen Göndörs barnsköterska. Fräulin talade tyska, därför blev det Ferencs förstaspråk.
En septemberdag år 1939 när Ferenc var hemma hos hans vän Pista Grun, så hörde de på radion att tyska trupper hade marscherat in i Polen. Andra världskriget hade börjat.
Det dröjde dock fyra år innan andra världskriget verkligen började märkas av. I affärer sattes de upp skyltar med ” Tillträde förbjudet för hundar och judar”. Flera av familjen Göndörs vänner som tidigare inte hade varit antisemiter hade börjat ta avstånd från allt som hade med judar att göra.
Den 19 mars 1944 marscherade tyskarna in i Ungern. Då kom lagen om att alla judar var tvungna att han en sexuddig gul stjärna på ytterkläderna.
”På gatan som gick förbi vårt hus såg vi grupper av judar och gamla vänner marschera förbi med små knyten och paket. De bevakades av ungersk polis, och vi visste att det snart skulle vara vår tur”.
Det var några dagar efter påsk och Ferenc längtade otroligt mycket efter att få gå till skolan och träffa sina kompisar. När han sprang till dörren stoppades han av en man med gevär som stod i dörröppningen. Mannen berättade att inga judar fick lämna sina hem.
Alla judar fördes i stora vagnar till Auschwitz, där alla blev uppdelade efter hur vidare man kunde jobba eller inte.
I den stora kön in till Auschwitz såg Ferenc sin gamla vän Pista. Pista och Ferenc kom överens om att hålla ihop och jobba hårt. För de lovade ju att om man jobbade hårt så blev man fri (Arbeit macht Frei).
Redan när de två vännerna kom in i lägret så kände dem den söta, kväljande lukten. Var ifrån kom den? Oron för att han aldrig skulle få träffa sin familj igen var stor. Han hade ju hört rykten om att människor som blev bortförda kom aldrig tillbaka.
Förhållandena på Auschwitz var hemska. Sjukdomar härjade vilt och alla var utmärglade. Vakterna hade inga problem med att misshandla fångar till döden, om dem inte gjorde som dem blev tillsagda.
Efter ett tag blev alla förflyttade till Swietochlowice, som också tillhörde Auschwitzadministrationen. Det var liksom Auschwitz omgärdat av taggtrådsstängsel, soldater, strålkastare och vakttorn.
Hösten blev vinter och många dog av hunger eller köld. Vissa livades upp efter rykten om att tyskarna höll på att förlora kriget.
Dessa rykten spädes på den morgonen när fångarna fick order om att alla skulle evakueras. Fienden var nära.
Alla marscherade ut och Ferenc förstod att detta skulle bli en svår marsch. När dem kom upp på en kulle så började marken skaka och hela lägret exploderade.
Alla jublade, skulle detta bli slutet på all eländighet? Nej, det skulle bli början på något ännu värre.
Jag har läst ”Ett judiskt levnadsöde” av Ferenc Göndör. Jag har inget naturligt intresse för att läsa, men den här boken fängslade mig totalt, därför att man får en stor insikt i om hur det hade varit att uppleva nazismen när den var som värst. Har man inte varit speciellt insatt i hur levnadsförhållandena var under andra världskriget så blir man chockad när man läser den här boken.
Jag kan helt ärligt säga att min syn på koncentrationsläger osv, är annorlunda. Boken väckte en sympati hos mig för alla som dog under dessa hemska förhållanden i koncentrationslägren.
Jag rekommenderar den här boken starkt. Därför att det verkligen är en bra bok, och att få en insikt i hur judarna behandlades är verkligen lärorikt.
Av Sara Jörnbrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar